Under en stor del av valdagen gick ett obehagligt kallt regn av varierande styrka. Jag befann mig norr om Stockholm, och frös ute i regnet. Efter ett par timmars regn tänkte jag att Liberalerna garanterat kommer stanna kvar i EU-parlamentet. Här är varför:
L balanserade på spärren
I valet till EU-parlamentet 2019 balanserade Liberalerna på 4%-spärren. I skrivande stund är rösterna inte färdigräknade. I det preliminära valresultatet har partiet hittills fått 163169 röster. Det motsvarar 4.097% av alla giltiga röster. Det slutgiltiga resultatet kommer inte ändras mycket, eftersom nästan alla röster är färdigräknade.
Hade L fått 3855 färre röster, skulle de ha legat under 4%.
Hur såg det ut före valet?
Opinionsundersökningar före valet gav L allting mellan 3.3% till 6.0%. Partiet skadades av att ha ersatt sin tidigare toppkandidat Cecilia Wikström till den relativt okända och mindre erfarna Karin Karlsbro. Bytet av kandidat skedde 2 månader före valet. Partiet hade samtidigt en pågående lågintensiv strid om partiledarposten. Sedan riksdagsvalet 2018 har partiets stöd minskat från 5.5% till 3.6%. Till största del troligen pga regeringsbildningen.
Enligt mig gjorde Karin Karlsbro en svag insats i valdebatterna. Hon blev pressad av motdebattörer på frågor som att t.ex. införa Euron och CO2-skatt. Motståndarna hävdade att det var orealistiskt. Hennes svar var att L alltid har kämpat för frågor som då föreföll omöjliga. Som exempel nämnde hon kvinnlig rösträtt och EU-inträdet.
Enligt SVTs VALU har målgruppen gått till M och C. På mig gjorde Cs toppkandidat Fredrick Federley ett kunnigt och pragmatiskt intryck. Ms toppkandidat Tomas Tobé försökte prata sakfrågor och blev (igen subjektivt) bättre och bättre på det mot slutet av valrörelsen.
Karin Karlsbro verkar inte heller ha stark förankring hos Ls väljare. Hon är kryssad av cirka 10% av partiets väljare. Motsvarande siffror för Ms och Cs toppkandidater är 20% och 25%.
Totalt var det alltså inte mycket som gick Ls väg. Jag väntar på om partiet gör samma observationer i sin valanalys.
Orsakade regnet fler soffliggare?
Många av Ls väljare var medvetna om risken att åka ur. Eftersom sympatisörerna visste vad som var på spel, tror jag att valdeltagandet bland dem var högt. För gemene väljare däremot, kan regn orsaka lägre valdeltagande. Speciellt i ett val till EU-parlamentet som har lågt deltagande även utan regn.
Fler icke-liberala soffliggare innebär färre röster totalt. Ls andel av alla röster blir högre om rösterna är färre.
Hur många soffliggare krävs för att rädda L?
Enligt 14 kap. 6 § i vallagen ska
Mandaten i Europaparlamentsvalet ska fördelas mellan partier som fått minst 4 procent av rösterna i landet."
Jag tycker att det är oklart om 4%-spärren i vallagen avser samtliga röster eller giltiga röster. Valmyndigheten använder samtliga när de räknar röstfördelning. Då är det säkert det som är korrekt. L är ca 3800 röster ifrån att åka ut.
För att putta ut L ur EU-parlamentet krävs det att (preliminärt) 163169 / 0.04 - 3982868 = 96357 icke-liberala soffliggare går och röstar. Det är nästan 1.3% av alla röstberättigade. Valdeltagandet hade alltså behövt öka till åtminstone 54.6% för att L skulle åka ut.
Men var det regnets fel?
Nej, det verkar inte så.
Dels var det för lite regn. Dels är svenska väljare okänsliga för väder enligt några statsvetare som gjorde en ordentlig genomgång av frågan. Här är deras sammanfattning på blogginlägget som sammanfattar artikeln 😃:
Sammanfattningsvis verkar det alltså som att svenska väljare tycker att nyttan av att vara med och välja det högsta beslutande organet i Sverige, riksdagen, väger tyngre än obehaget att bli lite blöt. Som tur är!
Bonus
Jag hittade det här citatet ifrån några dagar efter valet. Tre Skåne-Liberaler, bland annat Torkild i Landskrona, kritiserar ledningen med anledning av det dåliga resultatet. Taget från en debattartikel:
Resultatet i valet till Europaparlamentet får heller inte ses som ett enskilt misslyckande, som vårt parti med enkelhet kan resa sig från. Tvärtom avspeglar det en kräftgång som pågått under lång tid, och som inneburit att Liberalerna successivt förlorat både väljarstöd, inflytande och organisatorisk styrka.