Boken
Jag har läst “Viktors Val” av Viktor Barth-Kron. Strukturen följer hur en del andra journalister gjort när de gett ut böcker. Stapla ihop en bunt av dina gamla tidningsartiklar, sätt en pärm runt och kalla det för bok. Den beskrivningen låter inte som en recension av ett litterärt mästerverk. Men boken blev oväntat bra.
Artiklarna är journalistens publiceringar i DN 2014-2018 i kronologisk ordning. De är varvade med (oväntade, roliga eller uppseendeväckande) politikercitat och korta beskrivningar av politiska händelser. Det finns ingen röd tråd annat än tidens gång. Jag kunde i vart fall inte hitta den.
En typisk artikel
En typisk artikel är en träffande samtidsbetraktelse. De är en kombination av humor, satir, och egna idéer och analyser. Betraktelsen presenteras kort och kärnfullt. Läsaren (i vart fall jag), tänker “Jaha, det är så här det ligger till! Varför tänkte jag inte på det själv?”.
Ett exempel: Regeringsfrågan började diskuteras hösten 2016. Alliansen låter meddela att regeringens politik är skadlig, att Sverige är på fel väg, och att regeringen är inkompetent. De fortsätter med att Vänsterpartiet måste hållas borta från inflytande. Om valresultatet blir detsamma, måste regeringen avsättas. Eller är Alliansen tvungen att samarbeta med Socialdemokraterna.
Idén här är att situationen som diskuteras är inte hypotetisk. Den är redan här. Det finns ingen reell skillnad mellan efter valet och vid tiden på utspelet. Om L vill att Vs inflytande minimeras, räcker det att ringa S och be om att ersätta V i budgetförhandlingen. Eller att rösta bort regeringen.
Vårt mål är en ny, stark alliansregering, kontrade Annie Lööf (C), som om någon nu ställt den frågan. Ingen tvivlar på att alliansen helst vill ha en egen majoritet – det vill antagligen Piratpartiet också ha.
Migration och röda trådar
Jag kunde inte hitta något enkelt sätt att beskriva idéerna i boken. De är nästan lika många som artiklarna. Som jag skrev tidigare finns det inte någon central tes. Istället är det tidssorterade nutidsobservationer.
Det närmaste ett sammanhängande tråd jag hittar är migrationsfrågan. Det var mandatperiodens största politiska händelse. Flest artiklar handlar om politikens reaktion på flyktingkrisen än på något annat.
Författaren tar upp de tvära kasten, inkonsekventa uttalanden, och politikernas försök att ända verklighetsbilden. Läsaren får se att de flesta politiska partier är medskyldiga.
Det är liberalt att ha identitetskris
L (då Fp) gick till val 2014 med affischen ovan. I början av 2015 (alltså före flyktingkrisen) skrev partiet en debattartikel. Man kom med en rad nya förslag om språkplikt, försörjningskrav.
Förslagen strider mot Folkpartiets själ, menar interna kritiker. Problemet – för Folkpartiet, alltså – är att det finns ungefär lika många uppfattningar om vad som är “Folkpartiets själ” som det finns folkpartistiska själar. Det vill säga ett krympande antal.
Flyktingkrishösten 2015
Antalet asylansökningar per månad år 2015:
12 oktober 2015 (dvs på toppen av kurvan) anordnades konferensen “Sverige Tillsammans” på Münchenbryggeriet. Här citerar jag ur boken:
Konferenskulturen har exempelvis ett eget språk. I det finns inga problem, bara utmaningar och möjligheter. Genom processer, samverkan, samordning, dialog och målbilder kan alla hinder övervinnas.
Och ett till:
Moderatorerna berättar pedagogiskt om dagens vägledande principer: Lyssna för att förstå, Delta med närvaro respektive Bidra med värme.
Och ett till:
Sången ekar över Münchenbryggeriets kongresshall: Keep the dream alive, hallelujah! Möjligen gör något kommunalråd korstecken i smyg.
17 oktober håller Moderaterna stämma. M ändrar sig om permanenta uppehållstillstånd. Viktor Barth-Kron ger exempel på S-politiker som tycker att S borde gå M till mötes om PUT och gränskontroller. Citat:
När det nu ändå uppstått en bred konsensus om att läget är mycket ansträngt verkar det alltså som att allt fler inom S tycker sig ha hittat en fiffig väg ur den upplevda rävsaxen: Vi genomför Ms politik och kallar den för samarbete!
Och ett till:
[Argument för att antalet immigranter är problematiskt] … har … kallats en “glidning åt höger”. … det ofta skett med … vänsterargument. Det är främst värnandet om välfärdsstaten och dess funktioner som hållits fram, inte vådan med kulturblandningar eller något annat högerreaktionärt.
Och ett till (ur nästa artikel):
KD såg en lucka och ville skjuta in sig som den lite barskare högerns civiliserade alternativ, men hann knappt skåla klart i anti-DÖ-champange innan den civiliserade barskhögerns gamla vanliga alternativ, Moderaterna, klev in och åt upp alla positioner.
Den 9 november 2015 föreslår M att stänga gränsen och “effektivisera återvändandeprocessen”.
Den 11 november 2015 kallar S flyktingsituationen för “ohållbar”. Vilket är stor förändring i retoriken. Tidigare var sådana resonemang “oanständiga” enligt Stefan Löfven. Att ställa flyktingar mot välfärd som Reinfeldt gjorde i “Öppna era hjärtan”-talet var “ovärdigt”.
Hade det för några månader sedan andats i den riktning Anna Kinberg Batra (M) föreslog i måndags – att i praktiken stänga gränsen för asylsökande – hade full kalabalik brutit ut, med omedelbara anklagelser om stöveltramp, 30-tal och allmän förbruning.
Den 12 november 2015 infördes gränskontroller.
Miljöpartiets trovärdighetsproblem
30 maj 2014 skriver Miljöpartiet att “Vi kommer aldrig att försvåra för människor att komma till Sverige”. Partiet resonerar att det är orimligt att endast människor som kommit till EU olagligt kan få asyl. Därför föreslås bl.a. ha säkra vägar och humanitära visum till EU. Partiet har alltså länge drivit för att göra det enklare att få asyl i Sverige.
När MP satt i “samarbetsregeringen” och antalet asylsökande blev högt fanns ingen plan att hantera situationen. Socialdemokraterna kallade situationen “ohållbar”. S insåg motvilligt att mottagandet inte var anpassat efter tillströmningen. Gränskontroller infördes och det blev svårare att få PUT. Konsekvensen inom MP blev att delar av riksdagsgruppen krävde att partiet skulle lämna regeringen.
Författaren skriver:
När antalet asylsökande så ökar kraftigt – utan att några nya lagliga vägar ens öppnats – blir MP-regeringens svar panik, desperation och politisk helomvändning under galgen.
Den “ohållbara” situation som ledde till tvärvändningen skedde alltså utan att Miljöpartiet fick igenom sin flyktingpolitik. Man kan ställa sig frågan om vad som skulle hända, om alla som ville fick söka asyl på svenska konsulat utanför EU. Eller fritt resa till Sverige med humanitära visum.
Det framstår med andra ord som att det aldrig fanns någon plan för hur det skulle fungera. Som om hela den migrationsrelaterade retoriken och politiken, av många sedd som MP:s själ, var beroende av motsträviga socialdemokrater och moderater, turkiska gränsvakter och ungerska stängsel.
Och ett till citat:
Man har samtidigt varit noga med att påpeka att antalet flyktingar inte är relevant att diskutera. Försök att hävda motsatsen har konsekvent klassats som inhumant fiske i bruna vatten.
Liberalerna har också varit skyldiga till en del tvära kast. 10 februari skriver de i Expressen att EUs gränskontroller måste återupprättas. Enligt det nya sättet att resonera har Ungern misslyckats med att sätta upp tillräckligt med taggtrådsstängsel. Viktor Barth-Kron pekar ut att man inte alltid har tyckt så. 17 juli 2016 skrev de:
“Vi talar om något som är värre än Berlinmuren. Det råder ingen tvekan om att Ungern distanserar sig från de värden och värderingar som hela EU-samarbetet vilar på”
Journalisten påpekar att Cecilia Wikström (L) står som undertecknad skribent under båda uttalanderna.
Socialdemokraterna (anno 2016) har det inte heller lätt enligt journalisten:
De tvära kasten under 2015 har kostat mycket förtroendekapital på många håll i politiken. Uppenbarligen tror i alla fall S-toppen att vägen framåt är att låtsas som att kejsaren varit fullt påklädd hela tiden, och hoppas att både journalister och väljare med tiden glömmer.
Den 14 maj 2016 har Miljöpartiet kongress i Karlstad. Migrationen är fortfarande ett hett tema. Viktor Barth-Kron resonerar att MP inte förlorade en tävling mot S. Det var inte tal om en kompromiss. Politiken mötte verkligheten, och verkligheten vann.
S:s svar på frågan var att det var omöjligt. Situationen var ohållbar, varför man motvilligt måste sätta stopp. MP var kritiskt till det svaret, men hade inga alternativa svar att erbjuda. Alltså blev det som S föreslog.
Ett till citat:
MP har fortfarande inte riktigt landat i insikten att det inte var en tävling man förlorade, utan en målkonflikt för vilken man saknade en genomtänkt analys.
Bokrecension
Från början var målet att skriva en bra bokrecension, med en ordentlig genomgång av bokens centrala idéer. Min inspirationskälla är recensionerna av Alexander Scott. Men lika bra som han kommer jag naturligtvis inte vara på ett tag. Att lära sig skriva får vara ett ambitiöst mål för framtiden.
En bortförklaring för varför det blev så rörigt är valet av bok. Jag har skrivit om en journalist som skrivit om vad politiker har sagt om vad andra politiker har sagt. Det blir rörigt nästan oavsett vad man gör.
Var det en bra bok? Jag började någorlunda följa samhällsdebatten runt 2017. Konsekvenserna av Decemberöverenskommelsen, och rundorna i migrationsdebatten förstod jag först efteråt. För mig som inte har varit med så mycket var det helt rätt bok. Samtidigt blir det svårare att bedöma urval och saklighet för artiklarna i bokens början.
Jag skulle helst ha läst en historieskildring där man lär sig lite om verkligheten. Inte bara en bok med vad politiker har sagt om varandra.
Fler böcker: jag har nyligen läst Knapptryckarkompaniet och boken om Reinfeldt i serien Sveriges Statsministrar. Båda handlar på eller annat sätt om regeringen Reinfeldt I. Resultatet kanske blir bättre om jag skriver om dem?